Pendlar mellan oerhörd sorg, ilska och bedövning. Klart jag kommer resa mig igen men den här gången kommer det ta en stund.

Om inte tårarna slutar rinna snart så kommer jag inte få en blund i ögonen inatt. Och om 5 timmar ska jag jobba.

Det här med saknad..

Förr kändes det som hjärtat slets ur kroppen varje gång man tvingades säga hejdå och åka vidare nånstans. Hemifrån, på resor, från Mallorca i slutet av säsongen..
Idag är det inte lika svårt. Med så många vänner runt om i världen och så många avsked man tvingats ta, så är det som om man lärt sig leva med en ständig saknad. Det är aldrig lätt att säga hejdå, det menar jag inte, men det är som om man vant sig. Antingen det eller också har man blivit känslokall.

Jag saknar människor runt mig varje dag och jag tänker på nästan alla jag saknar dagligen. Man ser statusuppdateringar på FB, får sms & samtal och tankarna fladdrar liksom förbi. Jag minns vad vi gjort och ofta börjar jag skratta för mig själv rakt ut i luften. Man “like:ar” och kommenterar, ett bra sätt att följa sina vänner utan att behöva prata varje dag och dessutom visar man att man finns kvar. Det är synd och skam att behöva sakna varje dag med saknaden finns ju av en anledning och anledningen är att jag har lyckan att ha en så himla massa fina människor i mitt liv. Så jag klagar inte. Saknaden är svår men den betyder också att jag har ett väldigt rikt liv.

♥

Åh detta fancy liv man lever…

Men vilket jäkla skitväder det är då! Sol snart månne??
Har haft några skumma sistanätter, drömmer konstigt och kommer ihåg allt. Såna drömmar som fortsätter trots att man vaknar emellanåt, inte läskiga alltså men bara jäkligt konstiga..
Idag står bl.a. packning på schemat. Imorgon bär det af till den kungliga hufvudstaden och jag vet varken hur man bör packa med tanke på väder eller vad vi ska göra. Har inte haft ork att kontakta folk, kan tänka mig att dricka vin o spela sällskapsspel på midsommarafton. Behöver inte alls vara nån fancy fest, inte alls.
Sen måste jag till Systemet också. Kommer säkert inte vara nåt folk där idag alls..?
Och sen hade jag behövt röra på mig egentligen, ta en promenad kanske, men med tanke på vädret så lockar det mer att stanna inomhus.

Tillåt mig gratulera..

..mig själv! Det slog mig just. Idag blir jag 25 år och 6 månader. Jag har levt 9313 dagar. Det ni!

Inte en gnutta ångest finns kvar i kroppen. Åh så mycket roligt som ska hända!

Det var ju inte så svårt att råda bot på problemet, egentligen.

Sådär.
Det enda som behövdes för att lugna tankarna var att boka en flygbiljett. Så dumt att vänta, så skönt att veta att det faktiskt blir av. Jag är ju inte riktigt klar där nere än, jag är inte riktigt redo att låta saker vara som de är. Jag är inte riktigt redo att starta ett liv med studier här, när jag inte riktigt är klar där.

Allt har bara fallit på plats.
Nu kan jag andas igen.

När man inte söker, då slängs tydligen jobben på én?!

Telefonen ringer från privat nummer, jag svarar och blir helt oväntat headhuntad och erbjuden ett jobb på ett stort hotell i Göteborg. Av hotellchefen herself. Med bättre lön än jag hade på mitt andra jobb.

Vad tusan hände här?

Fixardag minsann

Jag gör ju faktiskt andra saker än att grubbla, bara så ni vet.. Går promenader, umgås med fint folk, skrattar och trivs här i hålan. Fångar dagarna liksom.
Idag är det mulet men det gör inte så mycket. Jag ska städa tills fingrarna blöder och ha en ordentlig hemma-spa-dag. Fast först ska jag bara orka ta mig ur sängen och komma igång..

Vill jag verkligen det där?

Jag har hittat en blogg där tjejen som skriver, läser den utbildningen som jag sökt. Till en början blev jag superinspirerad och kände bah: WOW vad kul! Nu känns det övermäktigt. Kommer jag klara av det, kommer jag tycka det är kul och framförallt: är det ens det här jag vill läsa?
Sen tänker jag att möjligheterna inom journalistik och mediaproduktion är oändliga. Och sen känner jag efter och märker att det är ingen överlycklig känsla som befinner sig i kroppen.
Sen tänker jag att guuud vad dum jag är som tänker så mycket. Jag kanske inte ens kommer in. Och även om jag gör det så finns det inget som hindrar mig från att tacka nej.
Jag ser i alla fall fram emot fransförlängningskursen. DET gör jag!